När man har världens bästa vän

Något som jag bara har lärt mig att älska, och som nu får mitt hjärta att nästan hoppa ur bröstet ibland, är fint porslin. Jag fick lov att ta med mig lite porslin hem från Kirstens stuga, och med några av assietterna skall jag prova att göra kakfat. Men dessa tre finingar kände jag att nej, det kan jag ju inte.

Det stora fina fatet är inte i samma serie, men färgerna, och den guldfärgade kanten, gör det perfekt för sommarfikat utomhus…

Jag skickade ett MMS i måndags, med bild på dessa små fat och det stora fatet till min älskade vän Lisa, och hon fick nog samma studs i bröstet som jag av att se dem. I tisdags fick jag ett SMS; ”Är du hemma? Jag har en liten present till dig!”. Hon kom upp med en stor korg i famnen och något invirat i handduk. Ovanpå låg en plastask för vindruvor, och i asken låg det små sticklingar av hennes daggkåpa. Så söta, och jag har satt dem i jorden utanför dörren!

Men, det var inte det som var det bästa. Hon sa att hon varit på second hand tidigare på dagen, och hon kunde bara inte låta bli när hon såg detta.

Alltså, människan har köpt en halv servis i samma serie som dessa tre söta assietter som jag fått hem från Kirstens stuga! En så HIMLA söt mjölkkanna, sex små koppar och sex små fat, samt en liten sockerskål. Jag blev alldeles gråtfärdig, och jag blev så lycklig. Hon är världens bästa, den där Lisa, det måste ni väl ändå hålla med om??