Månadsarkiv: januari 2015

När Elias red bak och fram

Igår var det dags för ridskola igen, fredagarna är så mysiga på det sättet. Jag slutar tidigt, åker och hämtar Elias på skolan, till ridskolan där han få gå upp till caféet och köpa en kaka. 🙂

Igår kom Hannah för att hjälpa till att leda och det är jag tacksam för, foten mår INTE bra av att gå på det ojämna mjuka underlaget! Anders och Chilli kom också för att titta på! Anders förstår sig ännu inte riktigt på det där med hästar, men nu när tre fjärdedelar av familjen är glada i hästar så måste han iallafall lära sig att repet kallas grimskaft och att man får en häst att gå framåt genom att trycka med benen mot hästens mage!

Här står han och väntar på att bli tilldelad en häst…
IMG_0462-0

Babsan räcker ut tungan mot fotografen…
IMG_0474
Mot slutet av ridlektionen får man rida lite knasigt, för att öva på balansen…IMG_0475
IMG_0464-0
Jag stack hem till min kära vän Anna-Karin igår och käkade tacos och vi pratade ikapp några timmar. Hannah var bjuden på fest hos Amanda med tillhörande övernattning, och denna bilden fick jag vid 21:30 igår kväll när jag skottat snö…

IMG_0472

Annonser

Sagan om hunden Snuff

Ni som följt bloggen ett tag har nog förstått min totala faschination för vintage. Riktigt gamla och välbehållna saker. Hemskt gärna med en historia eller berättelse bakom. Mycket som är gammalt här hemma har jag ärvt efter min mormor och morfar, min farmor, eller fått från mina föräldrar.

När min mamma frågade om Hannah ville ha den här boken, Hunden Snuff, trodde jag hon blivit tokig. HANNAH? Nej! Jaaaaag vill ha den. En bok i hård kartong, en välbevarad, från början av 50-talet. Där det står min mammas flicknamn som ägare. ”Solweig Utter….”

Så ljuvlig! Och för att göra en sak helt klar – Hannah hade inte uppskattat boken, något för barnslig för henne!

150126-006

Den värdefulla lilla hunden

I förmiddags var jag med Elias klass i Angered Arena när hela spåret åkte skridskor. Jag stod bredvid och gjorde det jag är bra på – knöt skridskor, hejade på och langade frukt och smörgåsar.

Elias fick ta med sig en kompis hem efter skridskoutflykten, och lotten föll på en av bästisarna, Elmer. De har spelat diverse spel och ätit Digestivekex tills mamman sa stopp. Jag har varit nere i studion och fotograferat de sista tittäggen som Johanna skapat. Chilli fick följa med och när jag var färdig med äggen, så möblerade jag om och placerade Chilli i den vackra fotöljen…

Är han inte underbar?

150127-034

Långpannebröd

Igår morse blev jag väckt 06:45 av Elias. Ungefär 07:08 parkerade jag i full snöstorm ute på Coops parkering. Jag hade visst blivit sugen på att baka bröd. Det händer ungefär en gång var tredje år, så det gäller att passa på!
Det blev ett långpannebröd som jag hittade receptet på inne hos Jessica med bloggen ”Njut av livets goda ting” och visst är det så – nybakat bröd är ju ett av livets goda ting, eller hur!

Till detta bröd blev det några skivor ost och en latte macchiato, medans snön fortsatte att virvla ner utanför.

LÅNGPANNEBRÖD

  • 50 gr jäst
  • 5 dl röd mjölk
  • 2 msk honug
  • 1 msk salt
  • 1 dl linfrö
  • 5 dl rågsikt
  • 7 dl vetemjöl
  • Smula jästen i en bunke, värm mjölken till 37 grader, häll lite av mjölken över jästen och rör tills den löst sig.
  • Tillsätt sen resten av mjölken, honung, salt, linfrö, rågsikt och nästan allt vetemjöl, spara lite till utbakningen.
  • Arbeta degen smidig så att den släpper från bunkens kanter. Låt jäsa övertäckt under duk i 40 minuter.
  • Klä sen en långpanna med bakplåtspapper. Tryck ut degen i pannan, låt den jäsa ytterligare i 30 minuter under duk.
  • Skär försiktigt rutor i brödet och nagga lite. Grädda sen i nedre delen av ugnen på 225 grader i ca 15 minuter.
  • Låt det svalna på ett galler.

150124-007150124-010

När man får en knäpp på näsan

För ett tag sedan träffade jag en kvinna för första gången. Jag hälsade artigt, talade artigt och log åt det hon sa. Men inne i huvudet for tankarna omkring.

Vad har hon på sig? Vad gör hon med sig själv? Varför förstör hon sig på det viset?

Häromdagen träffade jag den här kvinnan igen – och fick en helt annan syn på henne. Jag fick veta vad som ruvade bakom hennes fantastiska fasad. Och jag skämdes SÅ OERHÖRT för hur jag tänkt första gången jag träffade henne. Det var nästan så jag ville säga förlåt till henne, utan att hon skulle kunna veta varför. Men utan att säga förlåt, utan att hon får veta hur jag tänkte om henne, så fick jag mig en läxa. Den här kvinnan var full av liv, styrka, hon hade haft medgångar och stora motgångar, en stor sorg och en stor smärta. Och hennes utsida var ju en fasad, en skepnad av den hon var förut, innan allt det sorgliga, innan allt det svåra. Det var hennes sätt att hålla sig levande. Jag önskar jag kunde vrida tiden tillbaka och tänka annorlunda. Man lär så länge man lever…

Jag har läst en artikel på en norsk sida, den heter ”Jeg spiller ikke syk, jeg spiller normal! och den är skriven av en kvinna som lever i konstant smärta, men som ändå finner styrkan och modet att försöka igen, igen och igen.

Och tankarna for väldigt snart iväg till en annan fantastisk kvinna.

Jag lever nära en kvinna med ständig smärta. Jag tycker – och tyckte även innan jag fick veta om hennes sjukdom – att hon är fantastisk. Jag vet hur det är att leva med ständig smärta, ständig påminnelse om att jag inte är som andra. Men jag kan säga, att jag är långt ifrån så begränsad som hon. Men hon reser sig från varje nederlag, hon får avväga varje uppgift och avväga konsekvenserna av varje handling, och där står jag vid sidan av och kan bara finnas där när hon vill, orkar och behöver. Hon spelar inte sjuk. Hon spelar normal. Men som vi säger, hon och jag, alla har sin smärta, man kan inte jämföra smärta, man kan inte jämföra sorg. Vi har en tyst och icke uttalad respekt, vördnad och förståelse för varandra. Hon är verkligen en av mina bästa vänner och jag kommer alltid se henne som en av de mest starka, karismatiska, vackra och ödmjuka personer jag känner.

130607-092

 

Tittägg by Johanna Modin

Häromdagen var jag nere i studion och fotograferade Johanna Modins tittägg. De är så fantastiskt fina och fotograferingen tar lång tid, för jag vill så gärna få med alla fina detaljer. Johanna håller på att bygga upp en hemsida för sina tittägg, den finns ännu inte tillgänglig. Är du intresserad av att köpa ett av dessa vackra ägg kan du kontakta Johanna;

telefon 0760-905591
e-post: johanna.modin@teamtopdog.se 

Här i Göteborg med omnejd finns äggen i butikerna Kanolds och Bräutigams, men de finns även till försäljning i Stockholm och Malmö. Kontakta Johanna, så berättar hon gärna mer!

150119-084 150119-090 150119-100 150122-019 150122-032 150122-048 150122-049

Ett litet kliv är stort nog

Ännu en vecka på min väg mot ett gladare, piggare och friskare liv. Ikväll är det möte igen, på min ”matlagningskurs” och jag är nyfiken på vad vågen visar.

Jag är så tacksam för varje dag min fot mäktar med. Tacksam och glad för att jag får njuta av sällskapet vår älskade lille hund ger mig. Den glädjen han visar när han skvätter ut i periferin när vi går i skogen, likt ett rådjur med höga skutt, den är obetalbar!chilli01

Sedan är jag dessutom tacksam för varje dag foten mäktar med, för de flesta dagar haltar jag runt och spänner mig i hela kroppen, så jag blir tokig, har så fruktansvärt ont. Andra dagar går det dock faktiskt väldigt bra. De där tunga dagarna tenderar dock att bli både fler och komma oftare. Grrr…. Jag hoppas remissen till ortopeden som jag skickade i april förra året (!) snart kommer att behandlas och jag får en tid för besök. Kanske, kanske, det finns någon eller något som kan hjälpa mig. Det tär ju på både kropp och själ att gå och ha ont!

Men, här är något roligare att läsa om. De här Ball® Mason Jar finns även dem inne på Skimmelgården. Jag älskar när man kan använda något till flera olika saker, som med dessa; till förvaring, kakburk, tvålpump eller lykta! De är fantastiska!

150115-023 150115-025 150115-028 150115-030 150115-033 150115-044 150115-051